Film Musik Litteratur Sport TV Mode SpelTumblr (3.0; @danielkamarainen)http://danielkamarainen.se/<p><span><img alt="image" src="http://media.tumblr.com/aeafb027c522b3a4cbe6e1b8937ea1fc/tumblr_inline_mkwa141BJp1qz4rgp.jpg"/></span></p> <h2>Bioshock Infinite</h2> <p><span>Bioshock Infinite börjar genom att <strong>Booker DeWitt</strong>, en räddare i nöden, skickas till en stad som heter Columbia. Han är till en början lika ovetandes om vart han är på väg som vad det är han skickats ut för att göra. Snart visar det sig dock att hans mål är att rädda en ung flicka som heter <strong>Elizabeth</strong>. När man väl står på Columbias gator blir man som spelare lika häpen som Booker. Den gamla sekelskiftesstaden uppe i molnen, är helt klart den vackraste spelmiljö jag upplevt och efter att man stått och gapat ett tag åt omgivningarna vill man bara slå sig ned och leva där.</span><span> </span></p> <p><!-- more --><span></span></p> <p><span>Men tiden går och man inser att allt inte är solsken i staden skapad av den fascistiske ledaren <strong>Zachary Hale Comstock</strong>. Lager efter lager skalas av och man dras in i en historia större än alla dess karaktärer tillsammans. Elizabeth är en av höjdpunkterna i spelet, långt ifrån den typiska damen i nöd. Istället är hon engagerande och drivande. En flerdimensionerad följeslagare som blir en oumbärlig hjälp för Booker genom äventyrets gång.</span></p> <p><span>De vackra miljöerna och det varierade spelupplägget inbjuder mig ofta till att bara ta min tid och lugnt utforska spelvärlden. Trots det riskerar äventyret aldrig att bli tråkigt då det ofta lurar en strid runt nästa hörn. Bioschock Infinite har ett <strong>speciellt tempo</strong> man vaggas in i och avvägningen mellan lugna och mer actionfyllda delar är faktiskt helt perfekt. Och när det väl blir action finns det flera sätt att gå till väga på. Booker utrustas under spelets gång med flera <strong>Vigors</strong>, förmågor han får som komplement till sina vanliga vapen. Och m</span>an kan såklart välja att gå genom hela spelet med en hagelbössa i högsta hugg, men att göra slut på fienderna med en rejäl elchock eller stor svallvåg gör fajterna så mycket roligare och mer varierade.</p> <p><span>Detaljerna är vad som gör Bioshock Infinite till vad det är. Bara det att man kan ta sig fram i staden genom att glida genom luften på berochdalbaneliknande slingor höjer spelupplevelsen flera snäpp. Det gör också de små historiska och <strong>popkulturella</strong> referenserna man matas med. Till det kommer letandet av små filmer och ljudsnuttar som bit för bit avslöjar storyn såväl för spelaren som för Booker och Elizabeth. Faktum är att det känns väldigt fräscht att huvudkaraktärerna är lika vilsna som en själv. De vill ta reda på sanningen men kämpar lika mycket som jag gör med att pussla ihop alla ledtrådar.</span></p> <p><span>Det är nästan svårt att hitta något negativt att säga om Bioshock Infinite. Finns det några minus så är det att vissa banor repeteras. Men då det faktiskt finns anledning till det rent berättarmässigt, är det lätt att förlåta. Spelk</span>ontrollen är inte heller helt perfekt. För det mesta är den riktigt tight, men blir aningen svår att kontrollera i mer hektiska lägen. <span>S</span><span>pelet hade även kunnat få vara lite längre då det är en spelvärld man gärna hade stannat kvar i och utforskat längre. </span></p> <p><span>Bioshock Infinite har som sagt en otroligt skarp stil som bländar och dess grafiska design är så välgjord att allt ända ner till menyerna är en fröjd för ögat. Det märks att inget lämnats åt slumpen i skapandet av det här spelet. Allt är väl genomtänkt och <strong>detaljrikedomen</strong> fantastisk, men det jag framförallt kommer att ta med mig är ett riktigt starkt helhetsintryck, som är så pass bra att jag sällan stött på något liknande. Det Irrational Games har lyckats med, är att leverera något som närmast påminner om en god <strong>klassisk roman</strong>. En man njuter av när man är mitt i den och som man tänker på när man lagt den ifrån sig.</span></p>http://danielkamarainen.se/post/47454799795http://danielkamarainen.se/post/47454799795Mon, 08 Apr 2013 15:28:00 +0200Spelrecension<p><img alt="image" src="http://media.tumblr.com/1a8ed80f3203dabd863529c4be8609b9/tumblr_inline_mi0b1kkYcR1qz4rgp.jpg"/></p> <h2>Sound City</h2> <p><strong>Dave Grohl</strong>, frontman i Foo Fighters och tidigare trummis i Nirvana, har gjort en musikdokumentär som nyligen premiärvisades på Sundance-festivalen. Sound City, som den heter, handlar om en mytomspunnen liten studio i Los Angeles vid samma namn.<!-- more --></p> <p>Grohl berättar historien om studion riktigt bra, i en rättfram varm och välgjord dokumentär. På 70- och 80-talet huserade studion storheter som <strong>Fleetwood Mac</strong>, <strong>The Pixies</strong> och <strong>Tom Petty and the Heartbreakers</strong>, men mot 80-talets slut, i takt med den digitala uppgången, tappade studion sin glans.</p> <p>I början av 1991, när tre killar från Seattle rullade in på parkeringen med sin gamla buss, hade den nått sin absoluta botten. Men revolutionen som kom med Nirvanas <strong>Nevermind</strong> gjorde att studion blev het igen, och i mitten av nittiotalet producerades flera ikoniska skivor där av bland annat <strong>Rage Against the Machine</strong>, <strong>Nine Inch Nails</strong>, och <strong>Red Hot Chili Peppers</strong>. </p> <p>Dock är inte själen i dokumentären varken artisterna eller musiken. Det är istället hjärtat i studion. Ett <strong>mixerbord kallat Neve</strong>, ett av få i världen, som med sina analoga kvaliteter anses skapa ett så fint ljud att de som använt det alltid har kommit tillbaks till det. Tills nu.</p> <p>När studion stängde 2011 köpte Dave Grohl Neve-konsolen för att installera den i sin egen studio. Sedan bjöd han in en handfull musiker som tidigare spelat in i Sound City, och tillsammans gav de nytt liv i Neve-konsolen genom att samarbeta fram 11 spår av helt ny musik inspelad live och analogt producerad. </p> <p>Höjdpunkten för mig, som gammalt <strong>Nirvana</strong>-fan kommer när Dave bjuder in Paul McCartney att jamma med honom, Krist Novoselic och Pat Smear. Dave njuter bakom trummorna när han kollar på killarna och inser att han är tillbaks i Nirvana igen &#8220;And I look over and there&#8217;s fucking <strong>Paul McCartney</strong> singing with us.&#8221; Magi.</p> <p><strong>Sound City</strong>-filmen hittar du i <a href="http://search.itunes.apple.com/WebObjects/MZContentLink.woa/wa/link?path=soundcity" title="iTunes" target="_blank">iTunes</a>. Soundtracket till filmen <strong>Real to Reel</strong> släpps den 12 mars.</p>http://danielkamarainen.se/post/42749768491http://danielkamarainen.se/post/42749768491Sun, 10 Feb 2013 14:39:00 +0100Filmrecension<h2><img alt="image" src="http://media.tumblr.com/2e069939eebb4cbe2729728bda346cab/tumblr_inline_mgf9nbJ3ns1r8xk4z.jpg"/></h2> <h2>The Hobbit: An Unexpected Journey</h2> <p>Det tar ungefär 45 minuter innan filmen <strong>The Hobbit</strong> kommer igång på allvar. <strong>Peter Jacksons</strong> nya Tolkien-äventyr ska precis som <strong>Sagan om ringen</strong> bli en trilogi. Men att han har mindre material att arbeta med denna vändan känns tydligt i första delen av Bilbos äventyr. Inledningen är en pratig raksträcka långt ifrån den medryckande, spännande inledningen i Sagan om ringen: Härskarringen.<!-- more -->Ett problem med Bilbos äventyr är att han inte är lika självklar i rollen som den ofrivilligt utvalde hjälten, som exempelvis en <strong>Frodo</strong> eller <strong>Luke Skywalker</strong>. Där Luke vill bevisa att han är mer än en farmare, och Frodo växer med insikten att världens öde är i hans händer, verkar <strong>Bilbo</strong> mest längta hem till sin fåtölj. Ett annat är att det helt enkelt inte är lika mycket som står på spel i The Hobbit jämför med ringentrilogin, och jag tvivlar faktiskt på att del två och tre av Bilbos äventyr kommer locka lika mycket publik till biograferna.</p> <p>Med det sagt är The Hobbit verkligen en bra film med flera starka sidor, varav den främsta är humorn som dvärgarna bidrar med. Man njuter också av många kära återseenden av gamla karaktärer. Och som vanligt bländar Peter Jackson med otroligt storslagna miljöer och scenografier.</p> <p>3D och <strong>High framerate</strong> ger jag däremot inte mycket för. Att den nya bildtekniken, vilken ger 48 bildrutor istället för de vanliga 24, använts framförallt för att ge skarpare bild i snabba actionsekvenser känns som ett misslyckande.</p> <p>3D-ljupet gör att snabba klipp och panoreringar blir närmast omöjliga att hänga med i, så pass att man nästan vill slänga av sig 3D-glasögonen. High Framerate märks istället tydligast i skarpt ljus och får då tyvärr Bilbo att se ut som han står på inspelning av valfri dagssåpa.</p> <p>I andra avseenden har den digitala tekniken kommit väldigt långt, men riktig filmkänsla får man än så länge bara med 24 bilder per sekund. Man vill inte vara en bakåtsträvare men när framtiden ser ut så här kan det inte hjälpas. Hoppas istället det bästa ligger framför oss.</p>http://danielkamarainen.se/post/41368121209http://danielkamarainen.se/post/41368121209Thu, 24 Jan 2013 18:25:14 +0100Filmrecensionxs<h2><img alt="image" src="http://media.tumblr.com/tumblr_mb0bonDuFD1r8xk4z.jpg"/></h2> <h2><a href="http://comediansincarsgettingcoffee.com">Comedians in cars getting coffee</a></h2> <p>Avsnitten har varierat lite i kvalitet, men <strong>Jerry Seinfeld&#8217;s</strong> nya internetshow är klart sevärd ändå. När det är som bäst är det riktigt bra och showen har gjort att jag upptäckt nya komiker såsom <strong>Brian Regan</strong>. Och i nästa avsnitt gästar allas vår kära &#8220;Kramer&#8221;. Då hoppas jag på mer inside-skämt i samma anda som avsnittet med <strong>Larry David</strong>. Varför inte bara göra ett avsnitt där hela Seinfeld-ensemblen hänger och snackar om allt och inget? Just a thought.</p>http://danielkamarainen.se/post/32389923430http://danielkamarainen.se/post/32389923430Thu, 27 Sep 2012 13:56:00 +0200TV-tips<p><img alt="image" src="http://media.tumblr.com/tumblr_masuf2x0w81r8xk4z.jpg"/></p> <h2>Med kallt blod</h2> <p><strong>Capotes reportagebok om ett par unga män som i slutet på 50-talet begår ett fruktansvärt brott, är en studie i det mänskliga psyket.</strong></p> <p>Det lilla jordbrukssamhället Holcomb i hjärtat av Kansas, USA skakades den 15 november 1959 av ett massmord olikt något de tidigare upplevt. </p> <p><span>Det hela började med att Richard Hickock berättade för sin vän Perry Smith om den framstående bonden Herbert Clutter som sades ha stora summor pengar liggande hemma i sitt kassaskåp. Att slå till mot den intet ont anande familjen beskrev Hickock som det perfekta brottet och satte därmed en sten i rullning som sedan inte gick att stoppa.<!-- more --></span></p> <p><span>Efter att ha läst en notis om morden i New York Times, begav sig författaren Truman Capote (Breakfast at Tiffany’s) av till det lilla samhället för att dokumentera vad som egentligen hade hänt. Väl där påbörjade han genast ett gediget researcharbete tillsammans med sin kollega och vän Harper Lee (How to kill a mockingbird). Efter flera års arbete hade de båda intervjuat alla de kunde få tag på som hade någon sorts koppling till fallet, allt från servitrisen i det lokala kaféet till gärningsmännen själva. Dessa historier och anekdoter använde Capote sedan mycket skickligt till att måla en skarp bild av hur detta plötsliga våldsdåd påverkade det lilla samhället och även mördarna som utförde det. </span></p> <p><span>I sina bästa stunder är boken (som gavs ut ’66) så rik på detaljer och autentiska dialoger att man glömmer bort att det är en reportagebok man läser, och inte ren fiktion. Capotes beslut att själv inte ta någon som helst plats i boken är bara positivt och gör att man förundras än mer av det sätt på vilket han har samlat informationen och sedan valt att återberättat den.</span></p> <p><span>Capote har byggt upp historien så att man om vartannat följer mördarna, familjen Clutter och invånarna i Holcomb. Detta gör att boken, trots att utgången av fallet är känd från första sidan, aldrig tappar i spänning. Men spänningen här handlar inte om själva utgången i mordfallet, utan om vad som ledde upp till det, och sedan följde efter.</span></p> <p><span>Capotes främsta styrka är just det, att han inte fokuserar på våldsdådet i sig, utan på de många människorna som påverkades så starkt av det. </span></p> <p><span>Vilket är precis vad man som läsare också gör.</span></p>http://danielkamarainen.se/post/32058544960http://danielkamarainen.se/post/32058544960Sat, 22 Sep 2012 19:14:00 +0200xsBokrecension<h2><img alt="image" src="http://media.tumblr.com/tumblr_ma1s14Y4bz1r8xk4z.jpg"/></h2> <h2>Sju anledningar till att se <em>The Dark Knight Rises</em></h2> <p><strong>1. Slutet.</strong> Du vill se hur det går för mörkrets riddare när <strong>Christopher Nolan</strong> rundar av sin episka trilogi.</p> <p><strong>2. The Bat.</strong> Batmans nya farkost är en <strong>Tumbler</strong> i luften.</p> <p><strong>3. </strong><strong>Joseph Gordon-Levitt. </strong>Är strålande som den unge polisen <strong>John Blake</strong> och jag hoppas att han framöver får fortsätta att visa vad han går för.</p> <p><strong>4. Effekterna.</strong> Minst lika storslagna som i föregångaren. Och att man får en timme filmad i <strong>Imax-formatet</strong> är bara bonus.</p> <p><strong>5. Storyn.</strong> Bröderna <strong>Nolan</strong> målar upp en nyanserad historia som speglar samtidens rädsla för terrorism.</p> <p><strong>6. Bane. </strong>Ja <strong>Tom Hardy</strong> är superb som Batmans hittills hårdaste motståndare, och det helt utan minspel.</p> <p><strong>7. Miljöerna.</strong> Som vanligt i de här filmerna är det många varierande miljöer, men coolast är ändå det kalla snöiga New York.</p> <p>Det enda negativa är att filmen är aningen för lång. Den hade blivit bättre av att <strong>kortas ner runt en kvart.</strong> Sedan är den stundtals lite <strong>för sentimental</strong>, särskilt då Alfred kämpar för att tända gnistan i Bruce Wayne.</p>http://danielkamarainen.se/post/31404007126http://danielkamarainen.se/post/31404007126Wed, 12 Sep 2012 18:28:00 +0200Filmtips<p><span><img src="http://media.tumblr.com/tumblr_m66nqfjtrd1r8xk4z.jpg"/></span></p> <h2>Moonrise Kingdom</h2> <div><strong>Wes Anderson&#8217;s</strong> senaste film handlar om tonåringar på scoutläger i 60-talets Amerika. Men trots att upplägget låter intressant och udda på papperet så är det, som alltid när det gäller Anderson, mest scenografin och miljöerna som verkligen sticker ut. <!-- more --></div> <div></div> <div>Faktum är att Anderson&#8217;s quirkyness sällan är skarp i <em>Moonrise Kingdom</em> då han ofta kör med allt för billiga skämt, såsom en onödigt lång uppackning av vad en tonårstjej fyller sin resväska med när hon ska ut på skogsäventyr, vilken t.om saknar slutpoäng. En udda humor är förväntad när man ser en film av Anderson, men här kommer den aldrig till sin rätt och det beror delvis på ett svagt manus och delvis på platta karaktärer. Filmen har förvisso flera udda karaktärer, från <strong>Bruce Willis</strong> plågat ensamma länspolis, till <strong>Edward Norton&#8217;s</strong> vilsna scoutledare, men de saknar djup och texturer för att göra dem intressanta på riktigt. Och därmed faller humorn som ska bära filmen och det blir aldrig mer än putslustigt.</div> <div></div> <div>Det enda intressanta tilltaget är att det unga tonårsparet som filmen centreras runt består av en lång, slank, söt tjej och en komplicerad, kort och svårälskad kille. Att en nörd lyckas få den fina flickan är så klart inget nytt grepp, men trots att flera scener dem emellan känns lite krystade i <em>Kingdom</em> så finns det också något fint över deras tonårsförälskelse.</div> <div>Men att gå på djupet är inte direkt något som Anderson sysslar med så man får ta det för vad det är. En fin, skruvad och stundtals rolig film med plågade karaktärer som i slutändan finner någon slags ro.</div>http://danielkamarainen.se/post/26510315446http://danielkamarainen.se/post/26510315446Wed, 04 Jul 2012 22:10:00 +0200Filmrecension<p><span><img src="http://media.tumblr.com/tumblr_m5f4tvMOWe1r8xk4z.jpg"/></span></p> <h2>Born To Run</h2> <p><span><em>Vita Hästen</em>, <em>Barfota-Ted</em>, <em>La Bruja</em> och <em>Manuel Luna</em>. Bara några av de färgstarka större-än-livet karaktärer som hämtade från valfri hollywoodfilm som i <em>Born to Run</em> guidar <strong>Christopher McDougall</strong> på en osannolik resa till några av världens vackraste och samtidigt mest ogästvänliga platser. På jakt efter svar på en fråga han inte kunnat bli av med.<!-- more --></span></p> <p><span>Efter att en tredje idrottsläkare skickat hem en skadad Christopher med rådet att köpa svindyra inlägg och nya löparskor eller faktiskt sluta springa helt, var han modfälld, men inte slagen. Han ville fortfarande ha svar på varför han hade sådana problem med något som människor gjort i alla tider. Varför gjorde det så ont att springa?</span></p> <p><span>I åratal hade Christopher hört talas om ett mytiskt folkslag som kanske hade svaren han sökte. Problemet var bara att <strong>Tarahumara</strong>, den folkskygga löparstammen, fanns i Mexikos djupaste djungel. Men genom kontakter fick han nys om en amerikan som faktiskt tagit sig dit och lärt känna den hemliga stammen så pass att han fått ett eget indiannamn.</span></p> <p><span>Jakten på <em>Caballo Blanco</em> börjar och leder Christopher via fantastiska löpare och de otroliga ultralopp de företar sig, till ett folkslag som vet mer om löpning än världens stora skoföretag någonsin gjort, som också visat sig i barfotaskornas uppkomst, vilka är en direkt produkt av den här boken.</span></p> <p><span><em>Born to Run</em> är en underbar reportagebok i sitt sätt att kombinera dramatik med information. Sällan har jag lärt mig så mycket och varit så underhållen på samma gång. Om du inte varit sugen förut så kommer du nu definitivt vilja snöra på dig skorna och sticka ut på en löprunda, om du kan slita dig från boken vill säga.</span></p> <div></div>http://danielkamarainen.se/post/24835913349http://danielkamarainen.se/post/24835913349Sun, 10 Jun 2012 22:44:00 +0200xsBokrecension<img src="http://24.media.tumblr.com/tumblr_m4b980FZmQ1rr10ojo1_500.png"/><br/><br/><h2>Kent III Edizione</h2> <p>Häromkvällen provsmakade jag ett av gruppen <strong>Kent</strong>s nya viner. Det var det finare röda <a href="http://www.systembolaget.se/Sok-dryck/Dryck/?searchquery=kent&sortfield=Default&sortdirection=Ascending&hitsoffset=0&page=1&searchview=All&groupfiltersheader=Default&artikelId=663415&varuNr=73035&filters=searchquery%2c&referringUrl=%2fSok-dryck%2f%3fsearchquery%3dkent%26sortfield%3dDefault%26sortdirection%3dAscending%26hitsoffset%3d0%26page%3d1%26searchview%3dAll%26groupfiltersheader%3dDefault%26filters%3dsearchquery%252c" target="_blank">Kent III Edizione</a> och jag gillar det skarpt. Smakrikt utan att vara för tungt och med en balanserad eftersmak gör detta till ett riktigt gott vin.</p>http://danielkamarainen.se/post/23402358002http://danielkamarainen.se/post/23402358002Sun, 20 May 2012 09:40:00 +0200Vinrecension<a href="http://collider.com/paul-greengrass-barc/166950/">Paul Greengrass gör dokumentär om FC Barcelona</a>: <h2>Barca Dokumentär</h2> <p>Med<strong> Paul</strong> vid rodret kan detta blir hur bra som helst, och att de influerats av den oscarnominerade sportfilmen <strong>Moneyball</strong> och även anlitat klipparen från racing-dokumentären <strong>Senna</strong> låter ju helt strålande.</p>http://danielkamarainen.se/post/23240696558http://danielkamarainen.se/post/23240696558Thu, 17 May 2012 21:22:00 +0200FotbollxsDokumentär<iframe width="400" height="225" src="http://www.youtube.com/embed/ZyzuV3pibs8?wmode=transparent&autohide=1&egm=0&hd=1&iv_load_policy=3&modestbranding=1&rel=0&showinfo=0&showsearch=0" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br/><br/><h2>Pep Guardiola</h2> <p><a href="http://www.fcbarcelona.com/" target="_blank">Barca</a> och Camp Nou säger adjö till <strong>Pep Guardiola</strong>.</p>http://danielkamarainen.se/post/22588513831http://danielkamarainen.se/post/22588513831Mon, 07 May 2012 16:56:00 +0200xsFotboll<iframe src="http://player.vimeo.com/video/39938907" width="400" height="320" frameborder="0"></iframe><br/><br/><h2>Ensam/Själv</h2> <p>Regi: Daniel Kämäräinen</p>http://danielkamarainen.se/post/22588237973http://danielkamarainen.se/post/22588237973Mon, 07 May 2012 16:47:00 +0200Kortfilm<iframe class="spotify_audio_player" src="https://embed.spotify.com/?uri=spotify%3Aalbum%3A0XRQBhtdlp5QveGubuxTxY&view=coverart" frameborder="0" allowtransparency="true" width="500" height="580"></iframe><br/><br/><h2>Kent - Jag är inte rädd för mörkret</h2> <p>Den nya underbara skivan från <a href="http://kent.nu/" target="_blank">Kent</a>.</p>http://danielkamarainen.se/post/22580259990http://danielkamarainen.se/post/22580259990Mon, 07 May 2012 11:55:00 +0200xsMusikKent<iframe src="http://player.vimeo.com/video/46926697" width="400" height="300" frameborder="0"></iframe><br/><br/><h2>Schh</h2> <p>Regi: Daniel Kämäräinen</p>http://danielkamarainen.se/post/28696353172http://danielkamarainen.se/post/28696353172Fri, 04 May 2012 15:19:00 +0200Kortfilm<iframe width="400" height="300" src="http://www.youtube.com/embed/LRtBdiMQxco?wmode=transparent&autohide=1&egm=0&hd=1&iv_load_policy=3&modestbranding=1&rel=0&showinfo=0&showsearch=0" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br/><br/><h2>Kash Blooms DJ set</h2> <p>Promovideo när min vän <a href="https://www.facebook.com/kash.blooms" target="_blank">Kash Blooms</a> spelade på El Corazon i Göteborg Februari 2012.</p>http://danielkamarainen.se/post/20473991163http://danielkamarainen.se/post/20473991163Wed, 04 Apr 2012 19:36:00 +0200xsDJPromotional video<iframe src="http://player.vimeo.com/video/37855594" width="400" height="300" frameborder="0"></iframe><br/><br/><h2>Photoshoot för Sharper of Sweden Barbershop</h2> <p>Filmad fotografering för min vän Homans <a href="http://sharperbarbershop.se/" target="_blank">Barbershop</a>. </p>http://danielkamarainen.se/post/20473881282http://danielkamarainen.se/post/20473881282Wed, 04 Apr 2012 19:34:00 +0200xlFotograferingBarbershop